Bilar, bokstäver och Freja
Hoppsan vad dålig jag är på att rapportera till er om mitt liv.
Jag skyller på mamma, det är hon som måste fixa det där praktiska med att trycka ner tangenterna i rätt ordning.
Själv har jag faktiskt blivit rätt så duktig på det här med data. Jag lånar pappas bärbara och skriver bokstäver och siffror och så berättar jag för Freja, mamma och pappa vilka jag skriver. Jag kan hålla på nästan hur länge som helst.
Pappa sparar mina mästerverk till mig så att jag kan titta på dem igen, fast det är ju roligare att skriva än att titta på dem.
Freja börjar faktiskt bli riktigt skojig nu. Hon leker med mina leksaker och jag gillar att pussa och krama henne. Fast man blir alldeles blöt när man får pussar.
Ibland busar jag med henne och det verkar inte riktigt gå hem, jag puttar lite på henne och då ramlar hon bara omkull och skriker. Sen skäller mamma på mig och säger att jag måste vara försiktig…Hm, jag ville ju bara leka lite, inte visste jag att små bebisar välte omkull sååå lätt.
När jag ska sova middag så brukar Freja få ligga brevid mig i min säng en stund. Då myser vi och gosar och försöker ta varandras nappar. Sen pussar jag henne och mamma godnatt och så vilar jag en stund.
Mina favoritleksaker för tillfället är bilar. Jag har jättemånga!!
De finaste är nog polisbilen och ambulansen, men det finns rätt fina racerbilar och pickupbilar och traktorer också. Jag håller på och lär mig bilmärken också, änsålänge kan jag volvo, wolksvagen, honda och saab. Men pappa övar med mig när vi är ute i trädgården och tittar på bilarna som kör förbi.
Sen gillar jag mina pärlor också. Förra veckan gjorde jag ett jättefint pärlhalsband till pappa som han hade på sig hela kvällen. Då var jag extra stolt!
Lera är också kul, den kan man kavla och sen trycka ut små figurer med formarna. Det blir både flodhästar och båtar och hundar, det är jätteskoj. Mamma har lärt mig att man bara får ha en färg åt gången och att man måste plocka undan när man lerat färdigt.
Boktstäver och siffror är också lattjo. Jag kan nästan alla bokstäverna i alfabetet, vissa är lite svåra, som W, men jag tränar flitigt.
Pappa har börjat att läsa godnattsaga för mig och det är jättemysigt. När sagan är slut så släcker man lampan och så sover jag med boken i famnen. Pappa brukar också somna hos mig. Då får mamma komma in och väcka honom, annars hade det blivit ganska trångt om han skulle sova där hela natten, alla mina mjukisdjurskompisar ska ju också få plats.
Min lillasyster har sagt sina första ord! Jag blev inte så imponerad men det blev mamma och pappa. Jag gav henne en rosa badanka och då sa mamma ”Tack, tack säger Freja” och då sa faktiskt Freja ”tack, tack”. Vad skulle hon annars ha sagt? Ja, mamma och pappa satt och såg förundrade och förvånade ut en lång stund, jag fattade inte varför det skulle vara så märkligt.
Sen säger pappa att Freja kan säga ”pappa”, men det är väl klart att hon kan…det är ju inte så svårt, jag säger ju det hela tiden.
Freja försöker krypa men hon kan bara krypa baklänges. Vilken tokig tjej hon är. Fattar hon inte att man inte når leksakerna framför sig när man kryper bakåt? Jag har försökt prata med henne om det flera gånger men hon verkar inte lyssna, hon säger bara ”ba ba, da, da, ne, ne” och ser lika glad ut.
Men hon har iaf fått två små tänder och de är jättefina. Så nu kan hon snart äta lite mer riktig mat, så att jag kan få mata henne med mina mackor och min frukt.
Nu ska jag ut och busa lite i trädgården, det finns jättemycket äpple och plommon som man kan plocka och lägga på flaket till traktorn.
Vink, vink alla och stora pussen och lilla pussen och stora kramen och lilla kramen!